Mer förstoring – mindre synfält

Nu vet vi vad 10×, 20× och 40× betyder. Nästa fråga är vad som händer när vi vrider upp förstoringen.

Vi kommer närmare och ser en mindre detalj större. Samtidigt förlorar vi en del av överblicken. Det är ett grundläggande samband som gäller både stereoluppar och mikroskop: ju högre förstoring, desto mindre synfält.

Vid arbete under förstoring används gärna låg förstoring
för att bevara ett stort synfält. Här på urmakarskolan i Motala
används hellre luppar för att bibehålla synfältet. Medan
granskning av arbetet sker under stereolupp.
Foto: Gunnar Sporrong

Vad är synfältet?

Synfältet är hela det område du kan se genom instrumentet, inom den svarta kanten, utan att flytta på föremålet.

Lägg ett mynt under stereoluppen och börja med låg förstoring. Då kanske du ser nästan hela myntet. När du ökar förstoringen ser du en mindre del av det, men den delen ser större ut.

Vid ännu högre förstoring kanske bara en bokstav, en repa eller en liten del av reliefen ryms i synfältet.

Myntet har förstås inte förändrats. Du har bara valt att titta närmare på en allt mindre del av myntet.

Tänk på en karta

Jag brukar jämföra det med en karta i telefonen.

När du ser hela Sverige får du en bra överblick, men du kan inte urskilja en enskild gata. Zoomar du in på ett kvarter ser du gator och hus, men resten av landet hamnar utanför skärmen.

På ungefär samma sätt fungerar det i stereoluppen. Låg förstoring ger överblick. Högre förstoring låter dig undersöka en mindre del närmare.

Börja med överblicken

Om jag får ett nytt föremål framför mig börjar jag nästan alltid med stereoluppens lägsta förstoring.

Då ser jag mer av föremålet och kan lättare orientera mig. Jag kan flytta det, vrida på det och bestämma vilken del jag vill undersöka närmare.

När jag har hittat något intressant placerar jag den detaljen mitt i synfältet. Först därefter ökar jag förstoringen.

Om du börjar på högsta förstoringen kan du få en tydlig bild av en liten yta utan att veta var på föremålet du befinner dig. Det är lite som att få en mycket detaljerad karta över en enda gatsten.

Vad händer mellan 10× och 40×?

Vi kan återigen använda ett mynt som exempel:

• Vid 10× ser du en stor del av myntet och hittar lätt rätt område.
• Vid 20× ser du mindre av myntet, men kan undersöka en utvald detalj närmare.
• Vid 40× ser du bara en liten del av ytan och behöver flytta myntet försiktigt för att inte tappa bort dig.

Exakt hur stort området blir beror på instrumentets okular och övriga optik. Två stereoluppar med samma förstoring behöver därför inte ha exakt samma synfält.

Förstoringen påverkar också skärpedjupet

Synfältet beskriver hur mycket du ser i sidled. Skärpedjupet beskriver hur mycket som ser skarpt ut på höjden.

Vid låg förstoring kan en ganska stor del av ett ojämnt föremål se skarp ut samtidigt. När du ökar förstoringen blir skärpedjupet mindre och du behöver fokusera om mellan olika nivåer.

Det märks inte alltid så tydligt på ett platt mynt. Lägg i stället dit en insekt, en blomma eller en ojämn sten. Då kan insektens rygg vara skarp medan benen längre ned ligger ur fokus.

Genom att vrida på fokuseringen kan du vandra mellan de olika nivåerna och på så sätt undersöka föremålets form.

När föremålet rör sig

Ett litet synfält gör det också svårare att följa något som rör sig.

En insekt kan vara lätt att hitta och följa vid 10× men försvinna ur bilden nästan omedelbart vid 40×. Samma sak händer om du flyttar ett föremål för snabbt med handen. En liten rörelse på bordet blir en stor förflyttning i bilden.

Ska du sortera, dissekera, löda eller arbeta med verktyg är det därför inte säkert att den högsta förstoringen är den mest användbara.

Så arbetar jag

1. Jag börjar med den lägsta förstoringen.
2. Jag fokuserar och skaffar mig en överblick.
3. Skall jag pilla med objektet behåller jag låg förstoring.
4. Vill jag inspektera mitt arbete eller studera en detalj ökar förstoringen ett steg.
5. Jag fokuserar på nytt och justerar föremålets läge.