Börja med lägsta förstoringen

När ett mikroskop har objektiv på 4×, 10×, 40× och kanske 100× är det lätt att tänka att det starkaste måste vara det mest intressanta. Men om du börjar med 40×- eller 100×-objektivet får du ett mycket litet synfält och ett ytterst kort arbetsavstånd. Då blir preparatet svårt att hitta och objektivet hamnar obehagligt nära täckglaset.

Börja därför med objektivet som har lägst förstoring. På de flesta mikroskop är det 4×. Du får då ett stort synfält, ett bra arbetsavstånd och betydligt större chans att hitta det du vill undersöka.

Börja med att placera preparatet rätt

Lägg objektglaset på objektbordet med täckglaset uppåt och fäst det med preparathållaren. Placera den del du vill undersöka ungefär mitt över öppningen i objektbordet.

Vrider du fram 4×-objektivet ska du normalt känna ett tydligt klick när det hamnar i rätt läge. Titta gärna från sidan och kontrollera att objektivet verkligen är på plats innan du börjar fokusera.

Fokusera utan att riskera preparatet

På många mikroskop fokuserar du genom att flytta objektbordet uppåt och nedåt. På andra flyttas i stället mikroskopets optik. Ratten kan också arbeta åt olika håll på olika modeller. Principen är ändå densamma: minska inte avståndet mellan objektivet och preparatet utan att se vad som händer.

Titta först från sidan och för objektivet och preparatet förhållandevis nära varandra. Titta sedan genom okularet och öka långsamt avståndet tills bilden klarnar. På så sätt minskar risken att du kör objektivet rakt ner i objektglaset.

Med 4×-objektivet finns det vanligtvis gott om utrymme och du kan använda normalfokuseringen. När bilden börjar klarna använder du finfokuseringen för att få den så skarp som möjligt.

Flytta det intressanta till mitten

När du har hittat något du vill se närmare ska du placera det mitt i synfältet innan du byter objektiv. Det här är viktigt eftersom synfältet blir mindre när förstoringen ökar.

Om detaljen ligger nära kanten vid 4× kan den försvinna helt när du går över till 10× eller 40×. Ligger den däremot i mitten brukar den finnas kvar även efter objektivbytet.

Det du ser i mikroskopet rör sig inte alltid åt samma håll som objektglaset iverkligheten. Flyttar du objektglaset åt höger ser bilden ut att röra sig åt vänster. Det känns bakvänt i början, men efter en stund gör händerna det nästan automatiskt.

Byt objektiv ett steg i taget

När motivet är centrerat kan du vrida fram nästa objektiv. Ta tag i objektivrevolvern och inte i själva objektivet. Vrid tills du känner att objektivet klickar på plats.

Ett mikroskop av rimlig kvalitet är normalt parfokalt. Det betyder att bilden ska vara ungefär i fokus när du byter objektiv. Du behöver ändå nästan alltid göra en mindre justering med finfokuseringen.

Gå helst stegvis från 4× till 10× och sedan till 40×. Då behåller du orienteringen och märker samtidigt vid vilken förstoring preparatet visar mest användbar information.

Var försiktig med normalfokuseringen

Vid låg förstoring kan du använda normalfokuseringen ganska fritt. Med 40×-objektivet är avståndet mellan objektivet och täckglaset däremot mycket litet. En stor rörelse med normalfokuseringen kan då pressa objektivet mot preparatet.

Använd därför i första hand finfokuseringen när du har gått upp till hög förstoring. Om bilden inte går att hitta är det ofta bättre att gå tillbaka till 4×, hitta och centrera motivet på nytt och sedan arbeta dig upp genom förstoringarna igen.

Många objektiv på högre förstoring har en fjädrande front. Den kan minska skadan vid en mindre sammanstötning, men den är ingen garanti mot spruckna objektglas, skadade preparat eller repad optik.

Du kan behöva fokusera genom preparatet

Ett preparat har en viss tjocklek, även om det ser nästan helt platt ut. När du vrider på finfokuseringen flyttar du skärpeplanet uppåt och nedåt genom provet.

I en vävnad kan olika celler ligga på olika nivåer. I en droppe vatten kan en organism simma ovanför en annan. I stället för att hitta ett enda skarpt läge kan du därför behöva fokusera långsamt fram och tillbaka för att undersöka preparatets olika skikt.

Detta är särskilt tydligt vid högre förstoring, eftersom skärpedjupet då är mycket kort.

Var extra försiktig med 100×-objektivet

Ett 100×-objektiv har ett mycket litet synfält och arbetar ytterst nära preparatet. De flesta 100×-objektiv kräver dessutom immersionsolja. Använd det därför bara när preparatet verkligen motiverar det och när du redan har hittat och centrerat rätt område med lägre förstoring.

Normalt hittar du området med 10× och 40×. Därefter vrider du undan objektivet, lägger en liten droppe immersionsolja på täckglaset och vrider försiktigt fram 100×-objektivet i oljan. Fokusera sedan med finfokuseringen.

Var noga med att inte vrida tillbaka 40×-objektivet genom oljedroppen. Om det är ett vanligt torrt objektiv kan oljan smutsa ner frontlinsen och försämra bilden. Rengör oljeobjektivet direkt efter användningen.

Om du tappar bort motivet

Alla tappar bort sig ibland. Försök inte rädda situationen genom att vrida mer på fokuseringen vid hög förstoring. Gå tillbaka till 4×-objektivet, hitta preparatet igen och placera det du vill se mitt i synfältet.

Det kan kännas som att du börjar om, men i praktiken är detta nästan alltid det snabbaste sättet att komma vidare.

Arbetsgången är alltså enkel: börja med lägsta förstoringen, hitta motivet, ställ in skärpan, placera detaljen i mitten och öka sedan förstoringen ett steg i taget. Då slipper du både leta i blindo och riskera att slå objektivet i preparatet.

I nästa kapitel tittar vi närmare på mikroskopets bländare och varför den påverkar mycket mer än bara hur ljus eller mörk bilden blir.