Förstoringen och stereoluppen

På en stereolupp står det ofta att den förstorar 10×, 20× eller 40×. Men vad betyder egentligen de här siffrorna – och från vilket håll blir föremålet större?

Det korta svaret är att föremålet inte blir större alls. Instrumentet gör att det upptar en större del av ditt synfält.

Förstoring handlar om synvinkel

När vi anger en förstoring jämför vi med hur stort föremålet ser ut för blotta ögat på 25 centimeters avstånd. Det avståndet används traditionellt som ett normalvärde för ögats närpunkt.

Vid 10× upptar en detalj ungefär tio gånger större synvinkel både på bredden och höjden. Det är alltså den upplevda längden och bredden som förstoras – inte föremålets verkliga storlek.

Urverkets balansaxellager i stereoluppen motsvarande 10, 20, 40 och
100x förstoring. (Högra bilden visar området
till höger om axeln. Foto: Gunnar Sporrong

Om något förstoras två gånger på bredden och två gånger på höjden upptar det ungefär fyra gånger så stor bildyta. Därför kan förändringen upplevas som större än själva förstoringstalet antyder.

Var fokuserar ögat?

När du tittar genom okularet fokuserar ögat inte på linsen några centimeter framför dig. Okularet skapar i stället en virtuell bild som förefaller ligga längre bort.

När stereoluppen är rätt inställd kan du titta med ett ganska avslappnat öga, ungefär som när du ser på något långt bort. Det är instrumentets fokusering som ska göra bilden skarp. Du ska inte behöva spänna ögat för att kompensera för en felaktig inställning.

Om du har olika syn på ögonen kan stereoluppen ha en dioptriinställning på ett eller båda okularen. Den använder du för att anpassa instrumentet efter dina ögon.

Så räknas den totala förstoringen

En stereolupp har både okular och ett objektiv- eller zoomsystem. För att få fram den totala förstoringen multiplicerar vi deras förstoringar.

På denna stereolupp står det 3x på objektivet, A,
och 10x på okularen, B. Stereolupp från Euromex.

3 × 10 = 30 gångers förstoring.

Ställer du samma stereolupp på 1× får du:

1 x 10 = 10 gångers förstoring.

På en stereolupp med fasta lägen växlar du kanske mellan 1 och 3× eller 2 och 4×. På en zoomstereolupp vrider du i stället steglöst mellan olika förstoringar. Principen för beräkningen är densamma.

Extra linser förändrar också förstoringen

På vissa stereoluppar går det att montera en extra lins framför objektivet. En sådan lins kan exempelvis vara märkt 0,5×, 1,5× eller 2×. Denna faktor ska också tas med i beräkningen. Ett 10×-okular, ett zoomläge på 4× och en 0,5×-lins ger:

10 × 4 × 0,5 = 20 gångers förstoring.

En reducerande lins ger lägre förstoring men samtidigt både längre arbetsavstånd och större synfält. En förstorande lins gör tvärtom. Det kan vara användbart, men det är klokt att först fundera på vad instrumentet ska användas till.

Vad kan du se vid 10×, 20× och 40×?

Det varierar förstås beroende på motivet, men ungefär så här kan man tänka:

10× passar bra för växter, stenar, mynt,
större insekter och allmänna undersökningar.
Anastas/Titandioxid. Bilden är steckad.
Foto: Gunnar Sporrong

20× visar mindre ytstrukturer, hår, repor,
kristaller och tekniska detaljer tydligare.
Plastpackning med skador. Foto:
Gunnar Sporrong

40× kan visa mycket små detaljer på
exempelvis insekter, mineraler, trycksaker
och elektroniska komponenter. Flugöga
vid motsvarande 45x förstoring. Bilden
är stackad. Foto: Gunnar Sporrong.

Det här betyder inte att 40× alltid är bättre än 10×. Vilken förstoring som är bäst beror på vad du vill se och vad du vill göra medan du tittar.

Förstoring är inte samma sak som upplösning

Det här är en viktig skillnad. Förstoringen talar om hur stor bilden ser ut. Upplösningen beskriver hur små detaljer instrumentet faktiskt kan skilja åt.

Två bilder av samma jordgubbe där
den ena simulerar sämre upplösning.
Foto: Gunnar Sporrong

Du kan förstora en dålig bild hur mycket som helst utan att få fram fler detaljer. Till slut får du bara en större oskärpa. Inom optiken brukar vi kalla det för tom förstoring.

Bildkvaliteten beror därför inte bara på siffran på zoomratten. Optikens kvalitet, belysningen, kontrasten, stativets stabilitet och själva föremålet påverkar också vad du kan se.

Vilken förstoring ska du börja med?

Jag brukar börja med den lägsta förstoringen och öka först när jag har hittat något intressant. Det gör instrumentet lättare att använda och minskar risken att jag tappar bort den detalj jag vill undersöka.

Varför det blir så ska vi titta närmare på i nästa kapitel. När förstoringen ökar händer nämligen flera saker med synfältet och bilden – och det är minst lika viktigt som själva förstoringstalet.